family reunion

12.04.2011 kl. 00:21


6.4.1991


Helgens family reunion var lyckad på många sätt. Som sagt har jag inte umgåtts med hela min familj samtidigt på många, många år så det kändes väldigt fint.  Det är så sällan jag ser dem så jag blev nästan lite existentiell nu och började tänka att; Tänk att just de här mänskorna är min familj och insåg dessutom, när pappa höll tal åt Siv,  hur snabbt 20 år går …det var ett fint tal och jag fick tårar i ögonen och det vet ni som känner mej att det händer aldrig!

 

Pappa och Siv har alltså varit gifta i 20 år och detta firade vi på en gård utanför Riga. Det var bara en pika visit. Flög till Riga på lördag morgon och flög hem på söndag kväll. Man hinner inte så mycket på den tiden men det enda vi skulle göra var ju att umgås och äta gott och det gjorde vi. Dock hade jag svårt att släppa jobbet och slappna av. När och framför allt hur ska man lära sig det?

 

Vi bodde på ett litet, litet familjehotell, där vi var typ de enda gästerna. Stället var nog ett wild card, men det visade sig vara väldigt lyckat. Maten har helt underbar, kan inte fatta att det nånstans ute på vischan i Lettland fanns ett sånt här ställe! (Vi hade ju en Michelinkock med i sällskapet och om hon diggade så säger det ganska mycket om standarden.)

 

Närmaste ”staden” (En lidl-aktig affär och en post + en handfull Sovjet höghus) hette Koknese och låg invid floden Perse (hehe). Lillebror, Elina och jag gick längs landsvägen i en timme för att komma dit på lördagen och tänkte att man kanske hittar ett café eller nått men nej, det fanns inget som ens likande ett café eller en bar eller normalt hus! Det var intressant att få en liten reality-check och se att folk bor så här också, jag kände mej oförskämt lyckligt lottad. Började fundera vad man inspireras av, vad man lever för, vad man drömmer om man bor i Koknese med 4000 invånare. Det såg faktiskt ut som det mest deprimerande ryss-helvetet man kan föreställa sig, så det kan inte vara nådigt att bo där speciellt under vinterhalvåret. Men vårt hotell var fint och mysigt och paret som ägde det var helt ljuvliga människor. Fick lite blodad tand för att resa runt i öst Europa lite.


Igår kväll när jag landade och kvällssolen lyste över Berlin och sommarvärmen slog emot mej var jag väldigt lycklig över att kalla det här mitt hem.


Söta pappa och Siv. (pappa med samma kostym som för 20 år sen.)

 


                               Favoritstorebror och favoritungar

 

 

Jag är Elin. Jag är teaterproducent och har just flyttat till Berlin, nu kretsar mitt liv kring mitt jobb med min teatergrupp Nya Rampen. Bloggen finns främst till för att mina vänner och min familj skall ha lite insyn i min vardag nu när jag bor i här.

Senaste kommentarer

29.09, 03:04status september 2011 av Linda Molin
08.09, 11:27juni 2011 av Fia
08.08, 06:43juni 2011 av A-K
09.06, 16:34Paris turnédag 1 av Seaberg