i väntan på fårsteken

vi har gått i varenda affär i Jakobstad idag + hunnit på kaffe, det tog under en timme.
Jag har utvecklat en nya fotomin.


Kusin A




Kusin J
28.12.2010 kl. 14:59

Nykarleby by day



pappa hade fotat älven en vacker vinterdag
28.12.2010 kl. 11:40

Nykarleby i natten

Vaknade just, klarvaken. Tack för det. Klockan är 02.16. Great! jag har sovit i en timme. Min dygnsrytm verkar vara lite störd...
Befinner mej datorrummet (som det hette förr i världen) i Nykabi (Nykarleby), eller "hos Nykabi" som, i min värld, betyder hos min pappa. Vi har ätit ostar och druckit gott vin, som sig bör "hos Nykabi". Vi har avverkat våra favorit samtalsämnen igen en gång; livets prövningar, konstens påverkan och skillnaden mellan folk som sett världen och folk som inte gjort det. Sen tittade vi på Berlin kartor, länge. Pappa är lika karttokig som jag, vi kan underhålla oss med att bläddra i en atlas hur längs som helst.

Ett steg närmare min Berlinflytt kom jag idag när det slog mej att nu börjar de, avskeden. Jag har börjat säga hejdå åt folk som jag inte kommer att se på väldigt länge. Det känns allvarligt, på ett bra sätt. Jag tycker dock inte om att säga hejdå, men på riktigt, vem gör det? Det kan ju inte finnas nån som tycker om avsked, eller? ofta brukar jag säga "vi ses imorgon" det är så mycket lättare att säga så, fast det inte är sant.

Imorgon får jag, tack och lov, säga Hej istället. Jag har inte sett mina kusiner på ett år med de kom till Jakobstad idag och imorgon blir det traditionellt vitlöksfår och mer förlängning av livet.

Idag säger jag gonatt med Feist:

28.12.2010 kl. 02:27

från det ena till det andra...kan inte låta det här gå onämnt förbi

Idag är det presidentval i Vitryssland, 9 kandidater utmanar nuvarande presidenten Lukashenko, Europas sista diktator, enligt Wikileaks.

Jag läser oroligt statusupdates på facebook av min kollega, Eva Neklyaeva, vars pappa ställer upp i presidentvalet i Vitryssland. Tidigare ikväll blev han, liksom andra kandidater, misshandlad på gatan under demonstrationerna.

Just skrev hon i sin status: my father was arrested in the hospital and taken away somewhere (doctors were against him leaving the hospital, he's not well) his wife was locked in a room, screaming, while 7 men in civil clothes, without showing any papers, carried my father from his hospital bed.

BBC och The Guardian om detta.

vet inte vad jag skall säga...fy fan alltså...
20.12.2010 kl. 02:02

Nouvelle Vague har keikka i Berlin

alltså, detta är för bra för att vara sant, ett av mina absoluta favoritband spelar i Neukölln 28.1. and guess what? jag bor då några metrostationer därifrån. Jag måste få biljett!


20.12.2010 kl. 01:35

Jag har ett rum i Berlin!



Äntligen! Visst ser det trevligt ut? Detta var ju min önskelista som jag skrev här på bloggen för några veckor sen:

I bostadsväg önskar jag mej:
- trevliga konstintresserade flatmates (teaterstuderande kämppis - check)
- ett enormt rum i en stor gammaldags våning (23 kvadratmeters rum i gammalt remppat hus, helt okej)
- stukatur i taket -fransk balkong, alternativt, stora fönster, men mycket ljus hur som helst. (ingen stuckatur, men franskbalkong - check, ljust med 3! fönster - check)
- helst i Prenzlauer berg (i Friedrichshain, nära Prenzlauer)

Jag är jätte nöjd, so far. Här bor jag till början på april och sen för jag söka nytt, men det är helt perfekt, det är så mycket lättare när man kan gå och titta på lägenheter och inte bara skypa.
Idag har jag anmält mej till ett seminarium för unga producenter som hålls i februari i Berlin. Perfekt för nya kontakter! To Culture With Love.

Nu kan jag i lugn och ro fira jul. Sticker till Jeppis på tisdag. Jag kommer inte ens ihåg när jag vara hemma senast, augusti kanske? Det ska bli härligt att se familjen och kompisarna, önskar bara att jag får hem Soffi och A-K från England; jäkla snöoväder som tvingar flygbolagen att ställa in sin flygningar! Damn it!
19.12.2010 kl. 23:26

yrket - livet

Jag har suttit i flera dagar och rett upp gamla Skärgårdsteater papper. Eftersom jag varit producent för Skärgårdsteatern de 3 senaste åren och inte skall vara det inkommande sommar, kände jag att jag behöver gå igenom allt noga för att proffsigt kunna överlämna till nästa arbetsgrupp. (Dock behöver jag inte släppa taget helt eftersom jag kommer att fungera som handledare för Teaterhögskole eleverna som handhar kommande sommars turné).
Jag har gått igenom alla mina projektmappar, redovisat det sista från årets produktion och arkiverat kvitton, mints och funderat; tänk att man kan bli nostalgisk av gamla kvitton, budgetar och möteshandlingar, (ja, jag är nog lite arbetsskadad...). Men det var verkligen nyttigt att gå igenom allt, jag insåg att jag verkligen utvecklats en hel del som producent sedan sommaren 2008 då jag gjorde min första Skäris-turné med föreställningen Gitarristerna.

Ofta, ofta tänker jag på att jag på hur glad jag är över att ha hittat rätt bransch. Jag trivs så förbannat bra med teaterproducentyrket! Att få göra det jag tycker mest om, på samma gång som jag får omge mig med kreativa människor och folk som brinner för sitt jobb, är helt fantastiskt. Jag skulle aldrig i längden klara av att jobba på ett jobb där folk inte är passionerade över vad de gör. Det är kanske mycket begärt av en arbetsplats; att folk inte bara skall tycka om vad de gör, de skall vara passionerade. Är jag bortskämd? kanske, men varför nöja sig?

Det är intressant att prata med folk som jobbar med "vanliga jobb". För mej känns den verkligheten oändligt långt borta att man lämnar jobbet på jobbet och går hem kl. fem. Ofta klagar folk på sina jobb, tänk vad det finns många människor som t.o.m hatar att gå till jobbet, hur överlever de? För mej, där jag just nu befinner mej i livet, är jobbet allt. Allt. Det är mina vänner, mitt fritidsintresse, min vardag, fin fest, min inspiration. Någon gång kommer jag säkert att vilja att jobb är jobb men så mycket energi och inspiration, utmaning och stimulans som det ger mej vet jag inte vad som kan tävla med det.

Idag fick jag höra musik som gjorts till vår kommande produktion. Jag blev helt tagen.

Imorgon blir det Hangö Teaterträff styrelsemöte, också en period i mitt liv som jag, om inte avslutar, i alla fall tar paus från.

Varje dag kommer det saker som jag inser att jag måste lämna bakom mej när jag flyttar. Det känns förstås lite vemodigt men jag inser också att jag uppskattar de sakerna så mycket mer nu än jag skulle ha gjort om allt fortsatte som vanligt. Häxjesus keikkan och alla vänner och bekanta igår på Teater Viirus julfest är ett exempel på det. Jag uppskattade gårdags kvällen massor, fast det egentligen bara var en vanlig teaterfest, en sån jag varit på otaliga gånger de senaste åren.



Min första Hangö Teaterträff, början på mitt teaterliv. I soluppgången efter efterfesten på stranden.
17.12.2010 kl. 01:34

tänkvärt

Jag gick igenom min mail och hittade den här. kolla.
 
13.12.2010 kl. 16:46

- Drop it. försöker jag säga åt mej själv

Igår blev jag fast av smurfarna i spårvagnen 80€ minus i konkurskassan. Sweet! Eget fel, men det hindrar ju inte en från att bli förbannad.

-       Detta förstörde dock min dag.

Sen kom jag hem, läste min mail och fick veta att jag inte fick den lägenhet jag hade gått och hoppats på i Berlin. Paska.

 

Tänkte att det enda vettiga ett göra en sådan här dag är att dra täcket över huvudet och hoppas på bättre flyt imorgon. Vilket resulterade i att jag sov 2 timmar på kvällen steg upp och fick sen sömn först kl.4 inatt. Vaknade halv ett idag, fick ångest för att jag sovit bort dagen och vips steg man upp med fel fot igen. Grattis!

 

Nu Elin, skärpning!

- Det blir nog rätt, brukar min kompis säga, och det vet jag nog att det blir, lite tuggmotstånd i livet skadar inte, men det suger.

 

John Mayer får stå för dagens soundtrack.

 

12.12.2010 kl. 16:25

att avreagera sig



Alltså. Mitt tålamod när det kommer till väder och vind är fruktansvärt kort! Vilket jag själv får lida av ofta...skulle kanske vara på tiden att ändra inställning till sånt som man inte kan göra nått åt men ändå, here it comes; Det är ca 60 cm snö i Helsingfors, I DECEMBER! Hallå!!! vad hände med de varma vintrarna och växthuseffekten? Igår var jag så förbannad när jag gick upp för vår backe att jag höll på att gå av! Halkade fram på de oplogade gatorna, steg snett vart tredje steg, plus att motvinden piskade snönyran i ansiktet på mej...Tänkte på hur det överhuvudtaget är möjligt att bo i det här landet? att det finns ett fungerande samhälle i detta Sibirienhelvete. Tänk att inte alla bara flyttar härifrån!
Jag är nånstans okej med kylan, men när det är är snöyra OCH mörkt klockan tre på eftermiddagen så är det inte okej alltså! Inser hur osocial jag blir den här tiden på året och det suger!

(Nu menar jag inte att vädret i Berlin kommer att vara fantastiskt året om, men åtminstone kommer våren ett par månader tidigare.)
10.12.2010 kl. 22:26

lägenhetsjakten fortsätter...

Fick inte den första lägenheten jag skypade med, men det känns helt okej, klickade kanske inte helt med dem i alla fall. Fast Prenzlauer berg skulle nog ha varit trevligt att bo i. Dock hade de inte centralvärme i kämppän utan man måste elda (?!) i kakelugn. Ett litet minustecken så här på vinterhalvåret men rummet var så sjukt härligt att jag tror att det skulle ha varit värt det.

Idag skypade jag med lägenhet nummer 2 och 3, (båda i Friedrischshain, den stadsdel där jag bott båda gångerna jag besökt Berlin). Jag vill verkligen ha lägenhet nr.2!  Men i nummer 3 kunde de dålig engelska så då skulle jag förhoppningsvis lära mej tyska i ett huj, vilket skulle vara skit bra! Nå, vi får se vad som händer. Jag borde få veta om ett par dagar, annars får jag söka vidare. Börjar bli proffs på det här med att skypa med främlingar, fick t.o.m till ett och annat skämt idag, och jag som trodde att vi och tyskarna inte hade samma sorts humor...
08.12.2010 kl. 00:42

förberedelser och funderingar

Jag konsumerar Berlin-bloggar, artiklar, guider i rasande fart. Har suttit framför datorn i timmar och läst. Jag älskar det här med att läsa in sig, samla fakta, skriva anteckningar, katalogisera information, studera kartor. (Kartor har alltid varit något som facinerat mej, kan sitta och bläddra i en kartbok i timmar, tror jag ärvt det intresset av min far). När jag reser älskar jag att ha läst massor om mitt resmål innan jag åker, jag skulle ha väldigt svårt att oplanerat bara sticka iväg nånstans. Halva nöjet är ju att planera, sen behöver jag ju inte hålla mej till planerna...

När jag läser om folk som flyttat och börjat "pånytt" i Berlin så kan jag inte låta bli att undra hurudana människor jag kommer att möta, vilka som kommer att bli mina goda vänner, kommer det att vara svårt att få vänner o.s.v. Det är så otroligt spännande och befriande på nått sätt, att börja from scratch. Tänk att jag är här nu, på väg att flytta till Berlin, ja-a, vad ska man säga -it makes sense. Men inte anade jag det när jag satt på tåget från Amsterdam till Berlin i April för att åka och hälsa på killarna. Det här året har varit omvälvande på många sätt, på många bra sätt. Får se vad jag säger nästa år vid den här tiden. Då har vi just haft premiär...

Hittade en liten och bra artikel om Tysklands politiska partier, man måste ju börja ha nån koll på politiken i det landet som skall bli ens hem.


Några bilder från när vi var med min andra teatergrupp, Fisches Nachtgesang, i Berlin sommaren 2009.

Random streetart
Streetartens förlovade stad



På väg till Kreuzberg



Second Hand affär i Friedrichshain



Trapets-performance på Prater

06.12.2010 kl. 00:46

lillajul-fest på Torkkelinmäki

Det råkade sig att det fanns osedvanligt många av vårt gymnasiegäng i Helsingfors i helgen så Ela tog det fina initiativet att ordna lillajulfest med Jeppis-tema i vår lilla etta. Det bjöds på potatissallad (Fannys kult-recept) och knackorv, traditionell lillajulsmat alltså. Lite glögg och pepparkakor fanns nog också.

En bra sak med att bo i Kallio är att man kan ha fest när man vill och behöver inte oroa sig för att störa grannarna. I Kallio sitter smärttröskeln betydligt högre än att störa sig på glatt festande människor. Jag har dock inte utnyttjat denna fördel speciellt mycket, har kanske haft fest tre eller fyra gånger, så vi kunde med gott samvete ha det nu. Men jag tycker ändå att det hör till god ton att inte hålla på hela natten så vi gick vidare till le Bonk vid midnatt.
Blev ännu en gång påmind om varför jag inte går på nattklubb i Helsingfors...Tacka vet jag ysin eller andra trevliga barer. Plus för le Bonk var att åldergränsen är 24, det var nice i alla fall. Höjdpunkten på kvällen var taxiresan hem. När man stelfrusen ringer taxi kl.3.22 på natten vill man att den som svarar i andra ändan säger med lugn röst,
- Var är du? vänta där, det är klart jag kommer efter dej!
Sen blev man underhållen och fick man skratta hela vägen hem.

Btw, jag hade min första skype-lägenhetsvisning/intervju idag. Spännande, får veta imorgon om jag får den. De sa att de har haft 15 andra sökande som de träffat face to face, så jag är nog lite i underläge där.
Men de verkade väldigt trevliga och väldigt tyska. Hoppas, hoppas, skulle vara skönt att få lägenhetsbestyret fixat så att man kan börja ta sig an allt annat som skall fixas och förberedas.

Jonas fotade 560 bilder på festen igår, fish-eye objektiv är ganska coolt...
05.12.2010 kl. 20:14

Cat Power - The greatest (once again...)

Jag kan inte riskera att den här låten inte finns tillgänglig. Brukar vara sparsam med ordet älskar, men här är det oundvikligt. Jag älskar den.
(Som sagt, videon är genial!)
 
03.12.2010 kl. 19:16

det hårda livet

läser Tidningen Konstnären om hur hårt det är att vara konstnär i Berlin. (den med röd pärmbild, sista sidorna, om det intresserar)
Intressant och framförallt säkert sant!

Skribenten skriver lite bittert och med jantelagens finger i luften om hur nordeuropeiska konstnärer kommer till kulturens Mecca och tror att de skall leva ett lätt och bekymmerslöst liv på bekostnad av sina hemlands batalda konstnärsstipendium. Och man vill nu framhålla att det finns en baksida av DDR-glansbilden och att allt är inte så fantastiskt i Berlin man tror att det är...

Hmm, ja-a, jag känner mej mycket motvilligt lite träffad. (Trots att artikeln egentligen handlar om bildkonstnärer). Men eftersom jag de senaste 7 månaderna tänkt på varför jag vill flytta till Berlin och anledningen inte är den att jag tror att det skall bli lätt, tvärtom. Så jag känner mej ganska lugn med att kasta mej in i denna tydligen hårda stad. Jag har nämligen, hör och häpna, hittat baksidan på teatersvenskfinland-glansbilden också. Jag trivs verkligen i Helsingfors, det är nog inte därför jag vill bort, men utmaningarna börjar sina, eller de positiva utmaningarna vill säga. Jag har på fem år kommit långt inom mitt yrke, men nu upplever jag att this is as good as it gets. Och då när man känner så, då skall man byta miljö, annars riskerar man att stagnera. Jag kan förvisso vara här i 5 år till men jag vet ungefär vilka arbetsutmaningar och erbjudanden jag kan vänta mej. Jag vet ungefär hur jag skulle fortsätta inom det fria teaterfältet och jag känner att jag inte kommer att bli överraskad där och jag vill bli överraskad! Stannar jag här tar jag lätta vägen ut och blir antagligen bekvämj och för min egen skull behöver jag skakas om lite nu.

När jag läste artikeln frågade jag mej följande:
- Har jag ett lätt liv som kulturarbetarei Helsingfors då? Svar: nja, med ett medeltal på 5,75€ på kontot de senaste månaderna är kanske "lätt" inte det första ordet som jag kommer att tänka på. Men å andra sidan med 560-nånting kulturarbetande finlandssvenska vänner på facebook, så ja, ibland ter sig livet enkelt.

Jag blev också lite förbannad när jag läste artikeln, egentligen kunde den skrivas om vilken stad som helst dit folk kommer för att förverkliga sig själv och sina drömmar. Jag tar åt mej eftersom jag vet att jag sällan vill något väldigt mycket, jag är realist framförallt, och när jag nu för en gångskull har en klar framtidsvision så kommer nån och säger att "kom nu ihåg att det finns en baksida" Vadå, det är väl klart att det finns väl en baksida, men om man inte ens får försöka kan man ju börja gräva genast.

Nyttig läsning och men nu tänker jag ägna mej åt något mer inspirerande så som att halka hem i snålblåsten och sen börja beta av min To Do lista och städa inför morgondagens lillajulfest med hög Jeppis procent.
03.12.2010 kl. 18:03

Jag är Elin. Jag är teaterproducent och har just flyttat till Berlin, nu kretsar mitt liv kring mitt jobb med min teatergrupp Nya Rampen. Bloggen finns främst till för att mina vänner och min familj skall ha lite insyn i min vardag nu när jag bor i här.

Senaste kommentarer

29.09, 03:04status september 2011 av Linda Molin
08.09, 11:27juni 2011 av Fia
08.08, 06:43juni 2011 av A-K
09.06, 16:34Paris turnédag 1 av Seaberg