Nära-kravallpolis-upplevelse

Tänkte tidigare, att det häftigaste jag sett idag var de 70 polisbilarna som stod på rad i morse vid min spårahållplats, men skulle det ha varit bara bilarna jag upplevt idag skulle jag ha varit glad...

Jag är faktiskt inte den rädda typen, men när jag finner mej inklämd mellan tusentals människor, ansikte mot ansikte med beväpnade kravallpoliser som kastar rökbomber, har en vägg av arga demonstranter  bakom mej och helikoptrarar som cirklar över huvudet så börjar jag känna hur adrenalinet stiger och hjärtat slår lite väl snabbt. Fy farao alltså, what a night!

Dagen började så bra, J anlände till Berlin tidigt på morgonen, jag var emot honom och hjälpte med väskorna, vi chillade och gick på frukost till ännu ett skit mysigt café, denna gång i Kreuzberg. Ikväll har vi har vi druckit 1,90€ öl och jag tänkte att jag går hem tidigt för att vara fit for fight imorgon.

Den fight jag mötte på vägen hem var kanske inte riktigt det jag hade tänkt mej. Spåran gick inte ända fram p.g.a demonstrationerna som pågått hela dagen. Man demonstrerade bl.a. mot vräkningen av husockupanter i Friedrischshain (vräkningen blev väl en symbol för vad som håller på att hända med stadsdelen, lyxiga lägenheter byggs och vanliga människor har inte råd att bo kvar...). När jag inte slapp ända hem med spåran tänkte jag att jag går de sista kvarterana istället. Möttes av folkmassor och typ hundra polisbilar, ambulanser, brandbilar, men tänkte (dumt nog) att det är säkert bara att tränga sig igenom (jag bor ju i andra ändan av gatan). Detta är alltså en bred bulevard med spårvagnar och tre-filiga vägar som hade fyllts med folk. Stämningen var inte precis folkfest... De flesta var svartklädda med huvor och mössor. Längs gatan stod poliser uppradade och såg ut som Darth Vader med sköldar och hjälmar. När jag äntligen trängt mej fram och kommer till en tvärgata för att vika av, möter jag en rad med kravallpoliser som helt tydligt inte vill att någon passerar så det blir att vända tillbaka och då jag vänder möts jag att tusentals demonstranter. - I'm stuck, satan! Jag hakar på killen framför mej som verkar ha lite vassare armbågar och börjar tränga mej tillbaka. Folk ropar och kastar saker, och jag spänner varenda muskel och hoppas innerligt på att inget träffar mej i huvudet eller att det finns nån galning i närheten som får för sig att börja skjuta runt sig, för på den nivån var det. Nånting smäller till ordentligt alldeles nära; raket, eller skott, ingen aning...

Efter en halv timme lyckas på något underligt sätt komma bort från den värsta trängseln och försöker gå hem längs en parallellgata istället. Möter poliser i ändan av den gatan också, som vägrar släppa förbi mej, och jag frågar åt vilket håll de tycker jag skall gå om jag inte får gå här. Tillbaka, pekar dom. På rige?!? Tillbaka i moshpiten?! I don't think so! Lyckas smita ner i U-bahn (fast jag inte fick) och tar den till Alexandersplatz, och därifrån tar jag en spårvagn, som går runt kravallerna, för att komma hem. Nu just flyger helikoptrar utanför fönstret. Oj, oj, hoppas inte någon dött där ute!

Ja-a, he sker jär i Berlin...

Lite bilder och nyheter från Welt.de och tidigare rapporter från BBC

Lite suddiga bilder, kändes ganska fel att ta upp kameran, men kunde inte låt bli. Dessa bilder är tagna innan jag är helt inne i skiten, då ville man nog inte fota, dels för att man kanske skulle fått på käften och dels för att då ville jag bara bort.






03.02.2011 kl. 00:34

På bio i Berlin

På min kämppis förslag gick vi idag till den lilla bion Intimes här i Friedrichshain. Stället var helt ljuvligt; man kastades 40 år tillbaka i tiden, projektorn knastrade, salongen var inrökt och charmig komplett med träpaneler i taket, nersuttna stolsrader och sammetsgardiner som knappast kan kallas röda längre. Det fanns t.o.m. en kamin i salongen och ingen lyx så som stigande läktare här inte! Det påminde om the good old days när gamla KinoCity "tvåan" ännu fanns i Jeppis, eller om Scala i Nykabi, där sätena var av trä. Jag blev helt ifrån mej av den här lilla mysiga biografen, kommer definitivt att gå dit igen. Den här gången hann jag inte ens fatta att man får dricka öl på bion i Tyskland. Dessutom kostade biljetten bara 3,5€. Voitto!

Filmen var ju självklart dubbad till tyska utan textning, vilket bidrog ännu mer till upplevelsen. Vi såg Sofia Coppolas nya film Somewhere. Jag tycker om henne och att hon inte undervärderar publiken. Det uttragna tempot passade mej bra idag, man hann sitta och fundera och associera i lugn och ro. Jag började tänka på min storebror och fick lite ledsamt efter att umgås med honom, att åka i snabba sportbilar i medelhavs klimat och dricka Corona. Fin film.


 
31.01.2011 kl. 23:48

Wochenende

Det slog mej idag när jag vaknade att jag kan ligga och dra mej hur länge som helst för jag har inte bråttom att uppleva och se Berlin, det är inte som när man är på resa och har 3,4 dagar på sig att hinna se så mycket som möjligt. Jag är inte på resa, jag bor här! Jag har hur många dagar som helst på mej att uppleva och upptäcka. Lyxigt!

Igår i COS stötte jag på Berlinbosatta finlandssvenskar som snällt nog bjöd med mej på lunch. Vi strosade sen omkring Rosenthaler och Rosa-Luxemburg platz och till min förskräckelse insåg jag hur sjukt många bra klädaffärer och second hand affärer det finns, hur ska det här gå? jag har ju inga pengar. Trots brist på pengar lyckades jag köpa en kavaj från COS men till mitt försvar var den på 70% rea. 37 ege!!! Hallå!



På kvällen blev det lite vin på Rose och sen via nån mystisk fest som påminde oroväckande mycket om Nylle. Kul idé med DJ:andet hade de i alla fall; alla fick 900 sekunder på sig att DJ:a, på det sättet varierade musiken hela tiden. På nästa ställe var det en kille som hade fått för sig att ta med sig sin orm till baren, jävla idiot! Det var nog någonslags kuk-förlängare, I guess...Själv blev jag måttligt imponerad av detta djurplågeri. Kvällen slutade med Currywurst och jag tror att min Currywurst period började och slutade där också. Korv dränkt i ketchup med sjukt mycket curry på, vem kommer på en sån sak?

Orm och Currywurst borträknat har jag haft en bra första helg i min nya hemstad!
30.01.2011 kl. 19:58

This is not a love song




Tänk att jag fått se Nouvelle Vague! Deras musik hör nog till dem som framkallar mest känsla i mej och nu har jag fått uppleva dem! live! Åh, vad jag har väntat i många år på det här och jag blev inte besviken, de var obeskrivligt fantastiska! och Nadeah Miranda måste vara världens sexigaste kvinna, Shitt vad snygg hon var! sån otrolig karisma.
De spelade i nästan 2 timmar, så ska det vara när man är på keikka!

Btw, älskar min julklappskamera.







P.s. Det tog en timme för mej att komma hem och då är jag i grannstadsdelen, Berlin is big. (okej, jag tog metron åt fel håll och hamnade att byta 4 gånger...)

29.01.2011 kl. 03:47

Mac caféet



Lånade bilden härifrån


aaa, kaffehuvudvärken börjar sakta släppa. Sitter på St Oberholtz på Rosenthaler platz. Läste att detta är caféet dit alla inflyttade skandinaver, hipsters, lyckosökande konstnärer, freelance journalister och wannabe Berliners kommer och smäller upp sin mac för att jobba. Jag hör ju onekligen till den skaran, så det här är nog stället för mej. Och ja, när jag lyfter blicken ser jag 10 mac äpplen lysa mot mej. Caféet är skit mysigt fast det är mainstream. Likadana röda bord som på Ysin, så jag känner mej hemma.

Idag har jag tagit en första kontakt med tysk byrokrati. Besökte paikallinen Kela för att skaffa mej ett anmeldesbestetigung, så att jag kan bevisa att jag bor i Tyskland; skaffa telefonabonemang, gymkort, hyra film o.s.v. Har hört att den statliga byrokratin i Tyskland inte är att leka med så jag förberedde mej på att det inte kommer att vara nådigt. Det var ett mycket märkligt kösystem. Jag fick en kölapp där det stod 120, satte mej i ett väntrum med 25-30 andra typer, efter några minuter fick 121 gå in, 122, 123 sen 117, 118 och 119 sen 124 och tydligen alla andra nummer än min. Gick ner till den snälla tanten och sa att jag har tydligen missat min tur men nej, jag skulle bara vänta. Väntade i en kvart och siffrorna fortsatte att plinga förbi men plötsligt 120. Kvinnan som skötte mitt ärende pratade ingen engelska, men jag hade läst på och visste ungefär vad hon skulle fråga och vilka papper hon ville ha. Sen valde hon bland sin stora stämpelsamling ett par mycket officiella stämplar och jag fick ett papper i handen. Tadaa! Smärtfritt! Dagens uppgift avklarad!

Den här låten knarkar jag för tillfället:
- Ja, ja, jag vet att för alla som är lite medvetna om musiklivet i Finland är Villa Nah so våren 2010. Men jag har upptäckt dem nu.


27.01.2011 kl. 15:44

På kaffi i Berlin

Utsikt från mitt hörn.

Berlin var vänligt nog att matcha sitt välkomstväder med min sinnesstämmning; grått och dimmigt. Jag känner att sol skulle ha varit lite väl magstarkt. Mjuk dimma och dämpade kontraster passade mej bra idag.

- Oj, oj, idag har jag minst sagt varit på kaffi. (Och om man kommer från Jakobstad så betyder "på kaffi" inget som har med drycken kaffe att göra. Det betyder att man inte riktigt hänger med i svängarna.) Hittade dock både kämppis och lägenhet utan bekymmer. Och har egentligen bara hunnit packa upp, maila lite jobb-mail, sovit ett par timmar och nu på kvällen har jag och träffat vår fjärde hälft på ett glas vin. Härligt att känna att snart är vi alla från Nya Rampen på ett och samma ställe och kan börja jobba ordentligt.

Men nu ligger jag och myser i mitt fina, fina rum, lyssnar på trafiken, surfar och äter min hejdå-present som jag fick av Fian; salmiak. Jag blev så glad över den, shitt vad man roudat salmiak, reissumies, koti-sinappi och DaCapo i sina dagar åt utlandsflyttade vänner, pokjvänner, familjemedlemmar. Men jag har själv aldrig fått vara föremål för leveranserna av dessa oumbärliga finska delikatesser, men nu gav Fia mej en big-pack med salmiak. Kände mej som en globetrotter.

Imorgon skall jag bekanta mej med mina kvarter.
27.01.2011 kl. 00:13

Trött som en sork



Sitter på Vanda flygfält. Trött är en underdrift... Efter de senaste dagarnas mötesmaraton, flyttande, packande, hejdåande, nattliga photoshoots och allt som allt ca 7 timmars sömn på två dygn kan jag inte riktigt påstå att jag är helt 100% människa just nu.
- Men jag är beredd.

Igår kom första riktiga stresskänslan inför flytten, blev lite förtvivlad för en stund men sen gick jag till Kolme Kruunua och träffade fyra fina människor som snabbt fick mej på andra  tankar, så som sniglar och skumppa. Jag förvånas över att jag aldrig lär mej att det enda som behövs när jag är riktigt stressad, och inget annat hjälper, är ett glas skumppa. Det fungerar varje gång ju!

Jag är så tacksam över att ha fått ta ordentliga farväl av så många fina vänner. Berlin är inte långt borta men för mej känns det stort att lämna.

Nu. Berlin show me what you got!
26.01.2011 kl. 07:56

Duva/Diva



Idag har jag varit på Duv-teaterns föreställning Carmen på operan. Det var en väldigt fin och tankeväckande upplevelse, som alltid med Duv-teatern, jag smälter den fortfarande. Duv teaterns föreställningar är nog något helt annat än vanlig teater och nu den här gången, något HELT annat än vanlig Opera. Det kom många fina associationer och tankar till en när man såg på Duv-teaterns skådespelare och sedan såg på Operans solister som stod på podier ovanför de övriga, klädda i frack och aftonklänning. Kontrasten var vacker och tankeväckande. Arbetsskadad som jag är tänkte jag dock mest på min Amima som är producent för det här produktionen, och vilket otroligt projekt hon tillsammans med regissören Mikaela Hasán rott iland. Att samarbeta med Finlands största teaterhus är nog ingen dans på rosor. Jag är mäkta imponerad. Att se Duv teatern rekommenderar jag till alla men speciellt alla som jobbar med teater, man får alltid en liten reality-check.

De här senaste dagarna har jag fortsatt mitt packande och mitt förberedande inför flytten. Fortfarande är jag helt lugn, men kanske några fjärilar har sökt sig fram.
Under de här sista dagarna i Finland kommer jag att ha minut tidtabell, men när det klaffar är det ju det bästa jag vet; huvudet fullt med tankar, telefonen som ringer i ett och människor runt mej som älskar vad de gör. Nu spurtar vi, eller rättare sagt nu startar vi.

Ikväll kommer kusin A. och han meddelade igår att han inte har någon telefon! Det känns ju totalt omöjligt att han skall lyckas ta sig från flyget och lyckas hitta mej på järnvägsstationen UTAN telefon! Hur klarade sig folk förr? det verkar ju totalt rubbat att inte kunna ring tusen gånger och kolla att allt står rätt till, att planet är i tid, att han kommit på bussen, ringa pånytt om jag inte ser honom på perrongen...
Ojoj, det blir en utmaning. To be continued.
21.01.2011 kl. 17:18

countdown

Nu börjar jag beta möten av i rasande fart, det är mycket som skall hinnas med den här sista veckan. (!) Vi har haft en produktiv måndag idag, och imorgon kör vi igen börjandes med möte kl.8, vilket kanske lite väl magstarkt men enda möjligheten. Förutom jobb ärenden som skall fixas så vill jag ju hinna träffa alla kaverin och säga hejdå också.

Det är konstigt, jag känner mej helt lugn inför flytten, endera är det för att jag inte insett allvaret i det ännu eller så är det helt enkelt för att jag inte har nått att oroa mej för...Jag har ingen aning om vilken av dess två som är sant. Det skulle vara lite kul med fjärilar i magen också, hoppas på att dom infinner sig.

Ett stort frågetecken kvarstår dock och det är hur jag skall klara mej utan att kunna snacka med Ela varje dag, om allt! Vi konstaterar gång på gång hur sjukt bra det har gått att bo två personer i en liten etta hela hösten. Tänk att man vänjer sig med allt, jag som dessutom trodde mej vara en sån person som behöver egen tid och space. I guess not.


17.01.2011 kl. 23:44

It's a new dawn, It's a new day, It's a new life. For me.

I går var det Viirus fest (i dess rätta bemärkelse!). Och idag var det krapula.

Hade dock en fantastiskt rolig fest, lyckad på många sätt. Jag är glad för att jag hann med en hederlig teaterfest innan jag sticker och glad för att jag hann umgås snacka med folk. Vissa viktigare snack än andra. Jag tror att jag lyckades bjuda mer eller mindre alla på festen att komma och hälsa på mej till Berlin...Vi får se hur utfallet av det blir.
Söndagkvällen har jag spenderat  med killarna och det har varit tvära kasst mellan seriös planering inför morgondagens viktiga möte till hård krapula-jargong.
Nu sova för att vara fit for fight imorgon! Usch, vad jag är trött, det blev inte många timmars "nattsömn". ( Kan knappast kalla det nattsömn om man somnar kl.8 på morgonen...)

Gårdagskvällens theme song. Fantastiskt fin video dessutom, helt i min smak.

17.01.2011 kl. 00:59

En modig och beundransvärd människa

Min kollega Eva Neklyaeva som jag skrev om i ett tidigare inlägg har nu gett sig ut på en Europa turné där hon möter politiker i Europas huvudstäder för att försöka få dem att uppmärksamma Vitrysslands "presidentval" och det uppenbara valfusket som skedde när Lukashenko blev "omvald". Citationstecknena beror på, precis som Eva uttryckt det, att det var aldrig något val i ordets rätta betydelse, det var ren diktatorisk maktutövning. Evas pappa ställde upp i valet, han och (700!) andra blev misshandlade och arresterade på gatan under valnatten och fortfarande, flera veckor efteråt håller de honom fängslad och häromdagen avvisades Evas och hennes släktingars ansökan om att låta honom förflyttas till ett sjukhus eftersom hans tillstånd är mycket kritiskt.

Här är artikeln om Eva och hennes turné, LÄS DEN!

Jag kan inte annat än beundra Eva för hennes mod och hennes ork att kämpa för rättvisan och för sitt land. I jämförelse med henne känns det man gör i livet jävligt litet och meningslöst. Om inte annat ger detta mej en ordentlig tankeställare och tvingar mej att fundera på hur man skulle kunna göra så att det man jobbar med skulle kunna ha ett värde i ett större sammanhang.

Utan nedlåtande ton brukar Eva skratta lite åt oss när vi finlandssvenskar gör det vi kallar "politisk teater" och med all rätt, hon om någon har rätt att tycka att vår uppfattning om politiska teater kanske inte riktigt har samma innebörd som det hon menar när hon talar om politisk teater.

Här är ett uttalande av Belarus Free Thetre, TITTA PÅ DET!

Belarus Free Theatre Statement from UTRFestival on Vimeo.

11.01.2011 kl. 03:09

skylines and sleeplessness



Ligger sömnlös ännu en natt, är tydligen inne i en sån period nu igen. Jag skulle önska att det var morgon så jag fick stiga upp, varför kan man inte bara hoppa över natten? det tänker jag alltid när jag har mina sömnlösa perioder. Att ligga och försöka sova har jag gett upp för länge sen, så jag roar mej med att läsa om Berlin och maila jobb mail.

Men skoja papagoja vad det ska bli spännande!
10.01.2011 kl. 04:16

Foccacia

Försökte baka det idag, utan större framgång. Behöver ett annat recept, skyller helt kallt på receptet. Jag har fortsatt min genomgång av saker idag. Imorgon tänker jag friskförklara mej och börja arbeta med Nya Rampen grejor.
Shitt, imorgon är det 10.1, vilket betyder att det är nästan 20.1, vilket betyder att det är under en vecka tills jag flyttar till Berlin! Inte far på resa, utan flyttar! Jag fattar det inte överhuvudtaget, sen nångång i april, maj kanske det går in. Inte är det kanske så märkvärdigt, massa folk flyttar ju utomlands stup i kvarten, inte minst min familj och mina vänner, men jag har aldrig gjort det förr så för mej är det stort. Också med tanke på varför jag flyttar.

En av mina (och så många andras) favorit bloggare the Sartorialist hade lagt upp en mini dokumentär om sej själv. Den var lite småtrevlig. (suck, nu låter jag som morsan "lite småtrevlig", nå det må vara hänt)
 
10.01.2011 kl. 01:10

Bali-Hai och feng shui

Blev ordenligt sjuk efter nyår, är fortfarande, vilket suger. Nyser 30.000 gånger per dag, wtf is up with that? Men eftersom jag inte orkat ta mej ut ur kämppän har jag istället gjort nytta här hemma. Jag har kommit ordentligt igång med nerpackningen av mitt nuvarande liv. Jag har nu i tre dagar gått igenom allt, vart enda klädesplagg, varje papper och sorterat; Berlin - lagret -Jakobstad. Det är skönt att börja i så god tid och kunna ta det lungt med packandet, jag har läst igenom gamla anteckningar, skrattat åt gamla brev, funderat varför jag sparat en servett från Hilton hotellet, mints och smålett, hittat gamla biobiljetter, gamla teaterprogramblad. Det är så otroligt tillfredsställande att rensa och gå igenom. Det känns verkligen som om jag går igenom reningsprocessen för att kunna ta emot nya upplevelser, få gå på nya föreställningar, få nya brev. Shitt, vad det är nyttigt alltså. Ut med gammalt, in med nytt, can't wait!
Lägenheten ser dock ut som ett bombnedslag men sakta men säkert blir det bättre.
Efter att min kära kämppis slutade jobbet gjorde jag dagens kraftansträngning och tog mej in till stan. Vi gick och åt till Bali-Hai på Roban, som jag förvånandsvärt nog besökte för första gången (!). Väntade sjukt länge på maten, den var helt god men tacka vet jag ysin! Hmm, kanske man borde gå dit imorgon för omväxlingskull.

Bali-Hai (foto: Lilu Nissinen-Turja)
09.01.2011 kl. 01:05

Gott nytt år!

Nyåret och nyårsfesten kom och gick, en mycket spontan fest som blev perfekt just därför att man inte planerat för mycket, kom hem 28 timmar senare. Originalplanen var att jag skulle ha firat med min kära Stockholms-emigrerade vän som äntligen var hemma i Finland, but no, vännen låg hemma i 39° feber...men som sagt, det blev bra ändå. Andra fina vänner fanns till hands.

Idag mås det bättre så det blir Sushi lunch, som alltid med F.

O och jag i Observatorieparken vid tolvslaget. Jag hade höga förväntningar på vår raket och blev helt tydliget besviken när den inte var så häftig. (Bilden är Amimas.)
05.01.2011 kl. 11:07

Jag är Elin. Jag är teaterproducent och har just flyttat till Berlin, nu kretsar mitt liv kring mitt jobb med min teatergrupp Nya Rampen. Bloggen finns främst till för att mina vänner och min familj skall ha lite insyn i min vardag nu när jag bor i här.

Senaste kommentarer

29.09, 03:04status september 2011 av Linda Molin
08.09, 11:27juni 2011 av Fia
08.08, 06:43juni 2011 av A-K
09.06, 16:34Paris turnédag 1 av Seaberg