- I'm the money

Fick lust på filmkväll mitt i all sommarvärme. Lite otippat, men av nån underlig anledning älskar jag Casino Royale, är verkligen inte ett stort Bond-fan men idag känns den helt rätt. Diggar den här scenen och diggar hur kaxig Eva Greens roll är.

04.04.2011 kl. 00:16

+ 23°C


Vappenkänsla, fast varmare, vad kallas det? sommar, I guess. (Åh, jag kan så inte tänka i de banorna ännu, ordet sommar har liksom inte kommit in i mitt ordförråd).

Tog en ledig dag idag (hade inte så mycket val eftergårdagens fest i Neukölln), vandrade ner till Kreutzberg och gick genom Görlitzer park där folk dragit fram grillarna, kubbspelen (det måste vara svenskar), pick-nick filtarna och njöt av sommarens första dag. För det var just sommarvärme, jeansskjortan var alldeles för varm. Hur klär man sig på sommaren? Mitt huvud har nog inte riktigt hunnit med, tidsmässigt jag har ställt in mej på åtminstone en månads vårväder ännu. Sommartemperaturer känns underligt, men att gå ut och ljum kvällsluft slår emot en är ju underbart. Just nu regnar det faktiskt så om det är soligt imorgon blir träden gröna, ljuvligt!

Jag har redan börjar sörja mitt rum här i Friedrichshain. Om en månad måste jag flytta ut, jag var ju medveten om att det var bara för en kort tid jag skulle bo här, men det är sorgligt, jag trivs så otroligt bra i mitt stora, ljusa, luftiga rum. Över sommaren kommer jag bo i Neukölln i Elmer lägenhet. Eftersom vi båda kommer att vara på turné och dels hemma i Finland under sommaren så kom vi fram till att det vore lönande för oss båda att dela på hans lägenhet och därmed få billig hyra. Sen till hösten eller Augusti vill jag hitta ett stort ljust rum igen.

Men faktiskt har jag ändå tänkt vara en del här i Berlin i sommar, om jag nu en gång flyttat hit så kan jag väl inte dra hem till Finland med det samma. Jag vill ju göra den här staden till mitt hem.

Snart är det påsk och då kommer en gäng efterlängtade brudar hit. Jag ser fruktansvärt mycket framemot det! Men innan dess blir det Riga (pappa och Siv firar 20 års bröllopsdag) och Conte d'Amour turné till Stockholm, April kommer att gå i ett huj!
04.04.2011 kl. 00:03

5 minutes of fame

Berlinarnas söndagsnöje är brunch och utomhusloppisar varav marknaden i Mauerpark i Prenzlauer Berg är den största, festivalstämning varje vecka!
Förutom att "fynda" gamla kläder, möbler, skivor och dricka öl i sluttningen kan man sålla sig till de ca 2000 människorna som låter sig underhållas av karaoken i den stora amfiteatern.
-det här ÄR coolt, man kan inte säga annat.



Det fina är också att ingen blir dissad fast den inte så sjunger bra, utan alla får fantastiska applåder och folk är glada, sjunger med och tjoar. Jag blev helt varm i hjärtat av att sitta där en stund idag. Hela arrangemanget är väldigt spartanskt, en cykel, ett parasoll, en dator full med karaoke låtar och två högtalare. Enkelt och okomplicerat och som söndags underhållning fungerar det ypperligt! Killen från Irland som drar det verkar också vara en mycket läsch typ.

Jag vill också dela med mej av min vakio kvällsvy.

Frankfurter tor och TV-tornet en marskväll.
27.03.2011 kl. 22:09

EVERY STORY IS A LOVE STORY

Äntligen är nyheten officiell:

Vår föreställning Conte d'Amour ( av Nya Rampen/Institutet/Markus Öhrn) har blivit utvald till årets Impulse festival. Impulse festivalen är, i de tyskspråkiga länderna, den största teaterfestivalen av sitt slag. Där presenteras de främsta/intressantaste/bästa (hur man nu kan välja sånt när det gäller konst) teaterföreställningarna som producerats utanför institutionerna under 2009 och 2010. Och vår föreställning är en av de 9 utvalda! Juryn hade tydligen sett över 300 föreställningar i Tyskland, Österrike och Schweiz. Det här är stort! Jag tror inte att vi själva ännu förstår vilken ära det är men de tyskar man talat med höjer ordentligt på ögonbrynen eftersom de känner väl till den här festivalen som tycks ha ett väldigt gott rykte.

Vi har ju nog vetat det här i flera månader men Impulse hade sin presskonferens i onsdags så nu får man säga det högt. Jag är så otroligt stolt över vår arbetsgrupp! Och jag är lycklig över att få jobba med så duktiga, talangfulla människor. Snart får jag se föreställningen igen, ser framemot det. Det är intressant, den blir som en drog, jag tror jag har sett den minst 8 gånger och jag vill bara se den igen och igen. Det, kan jag intyga, är ett väldigt gott tecken när man jobbar som producent, då vet man att man brinner för något när man inte kan få nog.

Impulse festivalen äger rum under två veckor i juli, i fyra olika tyska städer varav vi spelar i Düsseldorf och Köln. Planeringen och koordineringen är förstås redan i full gång och man kan ju inte annat än känna sig peppad inför det här.

Favoritfoto taget av vår regissör Markus Öhrn

Inför vår föreställning i Stockholm (15-16.4) fick vi lite förhandspublicitet på Newsmill. På söndagen var det den mest lästa artikeln och "debatten" gick het. Tycker speciellt om kommentaren "Förmodligen är det kulturmänniskor som kommit på att man kan tjäna en hacka på detta."  eller klassikern "Finns det statliga anslag till detta?"

- Ja-a vad säger man till sånt, ganska mycket har jag att säga men främst; kom och se föreställningen. Och absolut, det är ett kontroversiellt tema på vår föreställning (undersökandet av den romantiska kärlekens ideologi genom fallet Josef Fritzl) så bra att det väcker reaktioner, det är meningen.

Som bäst sitter jag sitter och äter mej mätt på Lidl godis, kanske man borde steka sig en bratwurst eller två istället.
25.03.2011 kl. 23:09

kuddkrig och sånt

Jag gick längs Unter den Linden igår och fattade inte varför det var så mycket fjädrar överallt, tänkte att här har det dött många hönor (eller nått?). Insåg sen att jag läst om att det var mass-kuddkrig vid Brandenburger tor i söndags, vilket förklarar saken.
det händer mycket mystiska grejor i den här stan.


Photo härifrån Catherine Sonja Bradshaw
23.03.2011 kl. 00:58

över trädtopparna

Jag älskar torn; Eiffeltornet, TV-tornet här i Berlin, vattentornet i Nykarleby and so on. Jaja, Freud skulle väl bara sitta och nicka förnöjt. Men det är något speciellt med torn, antagligen för att jag förknippar dem med trevliga känslor.
- Hahaha, okej, making it worse! Hur som helst, Freudian slip, fallos symboler eller ej; jag diggar!

När man rullar in med tåget i Berlin ser man Siegessäule, segerstatyn, resa sig högt över Tiergartens trädtoppar, det är en vacker vy tycker jag. Speciellt så här års är kontrasten mellan den stora guld ängeln och de lövfria, än så länge gråa, träden är väldigt tilltalande på nått sätt. Men den är nästan mäktigare på håll faktiskt, åket förbi den idag på väg mot Zoologischer garten. Tänkte att jag skulle roa mej och gå i lite affärer där, jag lyckas dock alltid glömma att allt är stängt på söndagar här, strange.

lånade bilden härifrån

Jag måste ju bara lyssna på Rufus Wainwrights Tiergarten när vi körde genom där idag. Jag tröttnar aldrig på Rufus! Skulle gärna posta ett you tube klipp med låten men det fanns bara skit live inspelningar av den.
20.03.2011 kl. 22:53

SUNday

Bestämde mej för att hoppa över den utlovade festen på lördagkvällen. Jag har varit jäkligt seg hela veckan och jag kände att min kropp hade behov av ett bad, ordentlig sömn och en skön söndag istället för ännu en karpula dag som går åt att ha ångest över ingenting.
Så jag gick och sova halv tolv igår (så tidigt har jag inte gått och sova på flera månader!). Imorse steg jag upp kl.8.10, pigg som en mört. Packade ner lap-topen och gick till Orange caffee på frukost. Det var där jag åt min första Frühstück första gången jag var i Berlin, så det var nån slags back-to-the-roots-grej. Saknade dock mitt Fisches-gäng som jag hade som sällskap den gången. Frukosten var en bra start på dagen om man bortser från ett par skrikande 2-åringar. Jag har faktiskt väldigt svårt för jobbiga barn på caféer, när jag får egna kommer jag säker att tänka annorlunda, men just nu så blir jag jätte störd på föräldrar som låter sina ungar ligga på golvet och sparka och skrika i högan sky hur länge som helst. Men frukost för 4,30€ är fantastiskt med eller utan gaphalsar.

Vandrade neråt till söndagsloppisen på Boxhagener platz. Tänkte återigen på min mamma och hur mycket hon skulle älska att gå på alla loppisar här. Njöt också av att se en massa brunchande människor på uteserveringarna. Det är mitten på mars och jag bor i ett land där man kan sitta på uteserveringar ren, tänk!


Söndagsloppis på Boxi
Klockan är bara lite över två och jag har hunnit med massor idag. Det där med att stiga upp tidigt är kanske inte så dumt...
Ska nu ta mej hemåt, gå efter träningskläderna och hit the gym.
20.03.2011 kl. 15:41

170311

Idag tror jag att pengar skulle ha gjort mej lyckligare. Satt och jobbade i Mitte och kunde förstås inte motstå att gå in till COS, men nej, jag har inte 59 € över, snarare är jag 590€ på minus.
- Grattis på gäddo! (för den oinsatte var det där ett internt Jeppis uttryck, just ignore)

Dagen spenderade jag jobbandes på St Oberholz (a.k.a mac-caféet). Min inbox har har gått varm, vill jag lova. Jag gick för att köpa en kaffe till och när jag kom tillbaka hade jag 7 mail som jag måste ta ställning till, när jag kom tillbaka från wc'n var det samma sak. Det kanske inte låter så mycket, men lägg till de 15 mailen som fanns i min inbox när jag öppnade datorn imorse och den alla andra som sporadiskt droppat in under dagen, så det blir en hel del mail korrespondens. När ska man hinna med resten av jobbet om man bara svarar på mail hela tiden. Nån sa att den infört att den svarar bara på mail två timmar på förmiddagen. Hmm, låter vettigt men omöjligt.
En av de sakerna mina mail handlar om för tillfället är förberedelserna inför vår nästa spelning med Conte D'Amour. Vi skall spela den på Kulturhuset i Stockholm under IETM konferensen (International Network for Contemporary Performing Arts). Good shitt!. Man kan dock fråga sig hur man lyckades arrangera gästspel (eller arrangera nånting överhuvudtaget, jobba som producent) innan mailen fanns? Det övergår mitt förstånd. Hur skickade man raiders, scenografi ritningar, avtal, drafts på affischer, budgetar o.s.v. Vadå, ringde man mer än idag? det betvivlar jag. Ja, man faxade ju! Jobbigt. Idag har jag bokat flygbiljetter på löpande band, så nu är vi alla på väg till Stockholm den 13.4.

Jag ser mycket framemot Stockholms besöket och få delta i IETM (vi fick en inbjudan för en person att delta i själva seminariehelgen och den inbjudan tillfaller mej, YES!) Men speciellt ser jag framemot att få träffa och hänga med världens bästa Fanny-vän och mina andra kära Stockholmare. Jag stannar ett par dagar extra när jag nu en gång får flygbiljetten betald.

Nu skall jag punktknulla budget och föredragningslista inför Nya Rampens veckomöte imorgon. Jajamen, just så organiserade är vi.
17.03.2011 kl. 23:27

jaha, en sån dag

Idag när jag gick till vårt lunchmöte insåg jag att jag saknar mina vänner hemskt mycket. Alla; gamla, nya, hesabor, Jeppiskaverin, familjebekanta, alla! Just idag kändes det tungt att vara långt borta från alla som känner mej väl. Berlin försökte inte få mej på bättre humör utan var grått, småregnigt och blåstigt. Kan bara konstatera att det har sitt pris att flytta.

- Men vad gör man inte för konsten!
Just nu skulle jag dock gladeligen byta konsten mot en god vän och en flaska rött.

Imorgon känns det säkert bättre, mina vänner finns ju kvar och de flesta är inte längre bort än ett telefonsamtal. Berlin har ju nog sina fördelar också, funderar på vilket av alla tusen mysiga caféer jag skall gå och sätta mej på och jobba imorgon. Kanske jag borde lyxa till det och gå på frukost.

Dessa fina vänner får representera alla andra fina som inte rymdes med på bilden. Miss you all!

 


Ärtgrön Ärtholme en höstdag för några år sedan. Det var en bra höst. Den innehöll bl.a. Den Bästa Söndagen i Världshistorien.
17.03.2011 kl. 02:41

Amsterdam-helgen i korthet


resesällskapet

Jag orkar inte formulera mej, men vill ändå berätta om min helg så det får bli i listform. (för övrigt den bästa formen)

Vi har:
- sett en hel del av Leiden, Amsterdam och helt tillräckligt av Rotterdam.
- konstaterat ca. femttitusen gånger per dag att Holland är sjukt mysigt. Jag har sett drömlägenhet efter drömlägenhet och blivit väldigt Holland-nostalgisk av huset vi bodde i, det kändes som om man bodde på en bygga med kanalen rakt utanför bakdörren.
- tyckt att det varit skönt att kunna prata engelska utan att den man behöver få känslan av att den man pratar med är egentligen är lite störd på att man inte pratar tyska. (Imorgon anmäler jag mej till tyska kursen)
- åkt på kanaltur i Amsterdam, besökt van Gogh museet.
- ägnat oss åt en lite otippad sysselsättning, nämligen radiostyrd helikopter.
- ätit obligatoriska Patat met på Damrak (tjocka pommes frites med majonnäs). Tyvärr inga pannekoeken.
- testat på nya Holländska ölsorter så fort tillfälle erbjudits.
- sett en föreställning av den grupp som borde vara top notch av fri och experimentell teater i Holland. Jag koncentrerade mej dock starkt endast på överlevnad under de 90 minuterna föreställningen pågick. Positivt är ju att nu har man i alla fall sett dem och vet vad de sysslar med.
- konstaterat att man aldrig behöver åka Rotterdam igen, mycket opersonlig och helt enkelt en ful stad.
- blivit bjuden på (jag vågar påstå) årets bästa middag av storebror i Leiden; 4 rätter chefs choice, med utvalda passande viner till alla rätterna.
- vandrat omkring i Red-light district. Förundrats över fenomenet och fört många långa diskussioner om prostitution. Det väcks onekligen en hel del frågor när man ser de här brudarna stå 30 cm ifrån en bakom sina glasdörrar och knacka och vinka åt förbipasserande. Det är helt absurt! (Dessutom googlade vi upp att det kostar 50€ för ca 20 minuter och på en bra kväll har de ca 5 eller 6 kunder d.v.s. 300€, minus hyra av båset, minus skatt. Alltså, WHAT?! De förtjänar ju dessutom ingenting! Varför, VARFÖR gör man detta?)

Vårt tåg gick kl.6 i morse, sov bara ca 3 timmar i natt, så jag är fortfarande lite vimmelkantig. Det är konstigt att vara på resa (Amsterdam) när man är på resa (Berlin). Dubbelresa liksom, huvudet hänger inte riktigt med.

Btw, tåg är en genial uppfinning

Jag kom på att jag saknar:
- hav, eller vatten överlag. Båtar, hamnar, allt. Sommaren i Berlin blir nog en prövning.
- fågelsång, hade glömt hur fint det är med fågelsång på morgonen. (Fast första morgonen blev jag lite störd när de började kvittra, det lät som värsta regnskogen. Jag fick för mej att Kalle hade en sån Wake-up lampa som börjar spela fågelsång när man skall vakna. Jag blev helt galen av hur hög volym den var på och började halvt i sömnen söka efter wake-up lampan i rummet för att stänga av den, det slog mej inte att det var live så att säga.)


det fick bli en google-maps bild av huset där vi bodde i Leiden. Mysfaktor hög.
14.03.2011 kl. 21:51

Besök

En mycket bra sak med att bo utomlands är att vänner kommer och hälsar på. Och när de kommer spenderar man verkligen quality time med dem, mycket mer än man gör om man bor i samma stad. Lidia har varit här i en vecka och hälsat på Elmer och på mej och det har varit helt fantastiskt kul; museebesök, bruncher, kaffestunder, middagar och massa snack. Det tråkiga med att bo utomlands är att man hela tiden måste vinka av folk och säga hejdå och veta att det är många månader tills man ses igen.


Lidia i en mycket orange miljö


Igår var jag på min första, erhm, host, föreställing i Berlin sen jag kom hit. Det är under all kritik att jag inte gått mer på teater här, men jag har inte hunnit, nu ska det bli ändring på den saken. Vi såg ett finskt gästspel på Schaubühne. Vi gick främst för att Robert (en tidigare kollega) var med. Själva föreställningen var tyvärr ganska dålig men jag vet att Robert blev glad att vi kom. Det här var verkligen inte den sortens teater man vill att skall representera Finland utomlands. Detta gjorde mej på ett sätt glad för det bevisar att vi (Nya Rampen) verkligen har en uppgift att fylla.

Imorgon sticker jag och Elmer till Amsterdam. Jag ser speciellt framemot att få träffa min storebror som jag ser bara ser ett par dagar i året. Imorgon kväll ska vi gå ut och äta och lite fira min födelsedag, på fredag sticker Kalle hem till Frankrike så vi får låna hans lägenhet och skall turista i Amsterdam hela helgen. (Den resterande hälften av Nya Rampen ligger och solar på Kanarieöarna som bäst). Tyvärr hade vi lyckats pricka in vår Amsterdamresa på en tågstrejkardag, men de säger att strejken skall sluta kl.10 och vårt tåg går 10.37...

- Op reis naar kabouterland.
Typ det första jag lärde mej säga på Holländska, det betyder På resa till tomteland. När jag var liten läste min pappas fru alltid Holländska sagor för mej, och min favorit handlade om Flipje, en man som var gjord av tomater (?) och en berättelse om honom hette Op reis naar kabouterland. (intressant är att på österbottnisk dialekt skulle man kunna säga Åp reiso = på resa, nästan samma)
Blir spännande att få sätta Holländskan på prov, jag inbillar mej att jag kan lite, antagligen har jag glömt allt och kommer jag inte att fatta ett skit.
10.03.2011 kl. 02:54

Berlin calling kl.23.55

Innan jag flyttade hit försökte jag hitta Berlin filmer (to get the mood) och snubblade över Berlin Calling, en film om en Berlin DJ, techno, drogmissbruk o.s.v. perus Berlin juttu alltså... Den visade sig att den filmen gick på en liten, liten biograf och den lilla biografen visade sig vara nästan granne med mej! Filmen har snurrat där nu ett bra tag men den visas alltid bara vid midnatt och jag har tänkt så många gånger att jag skall gå och se den och ikväll gjorde jag det äntligen. Bion är tydligen en av Berlins äldsta och salongen ligger i bakrummet på en liten bar, så jag tog en öl och satt och läste min Märta Tikkanen bok i en timme innan filmen började. Perfection.

Det visade sig vara bara jag som ville gå och se film inatt så jag fick private show. Det var helt fantastiskt; filmen var skit bra och musiken var genial... Ja, ni vet sån musik som man blir hög av att lyssna på! Jag kunde inte sitta stilla, jag satt och diggade hela filmen igenom. Nu vill jag gå och festa och dansa hela natten!

Sätt i hörlurarna och lyssna på det här:

04.03.2011 kl. 03:35

C/O Berlin


blev inspirerad och smygfotade lite inne på fotomuséet


Besökte C/O Berlin med syskonen Bäck idag. Folk hade prisat Robert Mapplethorpe utställningen där men som stort fan av både fotokonst och svart-vita fotografier hade jag tydligen lite för höga förväntningar, för jag blev faktiskt lite besviken. Förvisso, en hel del vackra personliga porträtt och många bilder på nakna män, men jag har svårt att helt älska bilder tagna i studio, jag kommer inte ifrån att de blir lite platta.

Dock blev jag påmind om hur stort foto- och bildkonstintresse jag hade tidigare, när jag studerade foto i Karis. Jag brukade sluka konstböcker, utställningskataloger och aktivt gå på utställningar. Under de senaste åren har mitt fotointresse svalnat ordentligt d.v.s jag njuter fortfarande av att konsumera fotokonst men jag behöver inte vara den som producerar den, det finns andra som gör det så mycket bättre. Och ända tills för ett par månader sen var jag totalt allergisk för när folk plockade fram sina kameror, varför måste man döda stämningar med att fota hela, HELA tiden? Denna allergi resulterade i att jag har väldigt få bilder från de senaste 5 åren. Nu har jag blivit lite mer accepterande, dessutom tycker jag ju nog (som alla andra) om att ha foton som minnen. Dock tycker jag att det är konstigt att det inte har kommit några oskrivna regler hur man skall bete sig med sin digikamera...

Överlag fick jag blodad tand för museer så imorgon blir det Hamburger Bahnhof. Mamma sa att de har en trevlig giftshop där, ser fram emot den.
03.03.2011 kl. 22:37

Sannfinländarnas kulturpolitik, WTF?!!!

Magrittes postmoderna verk

– Det här med konst är ju en sån här fortgående debatt om vad det är. Men postmodernismen som politiskt och filosofisk riktning handlar ju om att väldigt ifrågasätta saker. Och det kan ju vara bra också att ifrågasätta makten men vi tycker att det går för långt. Men vi vill ju inte förbjuda den postmoderna konsten, den kan få finnas och väcka debatt men utanför det offentliga stödet.

Sannfinländarnas Viceordförande Vesa-Matti Saarakkala HBL 2.3.2010

- VAD I HELVETE?!!!

Alla som ifrågasätter, skiljer sig från normen skall alltså bort, allt som inte understryker patriotism skall tystas ner, postmoderna tendenser inom konst och filosofi skall försättas utanför det statliga understödssystemet och följaktligen utanför skolundervisningen. För att inte tala om vad som skulle hända med Finlandssvenskarna om Sannfinländarna fick bestämma.

Sannfinländarnas stöd uppgår nu till fucking 17,9 %!!!

När Sverigedemokraternas stöd ökade inför riksdagsvalet 2010 i Sverige handlade det om 5,7% och kommer ni ihåg den uppståndelse det blev kring det, folk kunde inte fatta hur de fått så mycket röster. Efter valet gick folk sorgeklädda och demonstrerade och var arga. Vi har ännu påverkningsmöjlighet med valet framför oss. Det är pinsamt och förödande om Sannfinländarna blir vårt näststörsta parti!

- Alltså fatta!!! Det är totalt helt jävla sinnessjukt att att främlingsfientligt parti med dessa värderingar har så mycket understöd! Jag blir helt galen!

Som (ett) finlandssvensk och (två) kulturarbetare har jag anledning att vara upprörd. 

Nu gäller det att rösta! och att göra bra konst!


03.03.2011 kl. 02:16

"Neuan" (förkortning av Neukölln, uttal:riksvenskt)

Att ha en jobbfri dag igår gick sådär...shitt det är svårt alltså. Men jag hade en skön dag i alla fall, det var underbart vårväder!

På kvällen for vi och möte de yngre syskonen Bäck till Schönefeld, jag älskar att möta folk i arrivalshalls och på perronger, jag blir alltid jätte pirrig och förväntansfull. Igår lärde vi oss också att aldrig mer åka buss i Berlin, det tog ett år för oss att ta oss hem. Kvällen spenderades i Neukölln och på en bar som heter Ä. Charmigt Berlinskt sliten med ölkorgar som bord och stockade wc'n, men vad gör det när det finns kakelugnar, mysbelysning, bra musik(!) och billig öl. Och man får röka innomhus, förstås! Jag vill hänga mer i Neukölln, det verkar finnas massa sköna barer där.

Vad jag har förstått är Neukölln den senaste it-stadsdelen (eller möjligtvis var, det finns säkert folk som tycker att det vas så 2009 eller nått). Men där finns fortfarande billiga hyror, oförstörda (inte upprenoverade) intressanta lokaler. Unga och kreativa människor flyttar dit, nya barer och butiker öppnar hela tiden.

På väg till dagens jobbcafé i Friedrichshain så gick jag förbi det här lilla kapellet som man gjort om till teater. På dörren stod en lapp "Bar in the cellar". Jag diggar! På tal om att teatern är vår tids kyrka...

02.03.2011 kl. 15:48

Jag är Elin. Jag är teaterproducent och har just flyttat till Berlin, nu kretsar mitt liv kring mitt jobb med min teatergrupp Nya Rampen. Bloggen finns främst till för att mina vänner och min familj skall ha lite insyn i min vardag nu när jag bor i här.

Senaste kommentarer

29.09, 03:04status september 2011 av Linda Molin
08.09, 11:27juni 2011 av Fia
08.08, 06:43juni 2011 av A-K
09.06, 16:34Paris turnédag 1 av Seaberg